Kommunikation i en europeisk kontext

Hur kommunicerar man ett enhetligt politiskt budskap i en europeisk kontext? Detta är en fråga som intresserat mig under en längre period. Det är intressant ur ett opinionsbildande perspektiv: Hur sprider man en idé och skapar debatt över nationsgränserna? I takt med att vi närmar oss Europaparlamentsvalet blir det intressant ur ett partipolitiskt perspektiv: Är vi mogna att ha ett val till Europaparlamentet baserat på europeiska värden eller är det dömt att handla om nationella frågor?

EU består av 28 medlemsstater och lika många kulturer. Vad som uppfattas som viktigt och hamnar överst på agendan i ett land är nedprioriterat i ett annat. Detta skapar problem för de som vill påverka beslut eller skapa en bred opinion kring en fråga. Det finns i dagsläget ingen enhetlig Europeisk debatt eller forum där debatten kan hållas. Till skillnad från nationell kontext finns inga tydliga och omfattande mediekanaler där debatten om EU förs. Detta påverkar ytterligare möjligheten att opinionsbilda över gränserna. Detta blir extra påtagligt i ett EU där vissa medlemsstater är eller har varit i en djup ekonomisk kris medan andra klarat sig bättre. Det tycks således krävas nya verktyg för att påverka och utöva inflytande när vi hamnar i en internationell kontext. Detta väcker frågor kring vem som har möjlighet att påverka besluten och gynnas någon av den medieskugga som vilar över EU:s institutioner?

Nä det kommer till Europaparlamentsvalet är ett problem det upplevda avståndet till Bryssel. Det är ofta svårare att skapa ett entusiasmerande budskap kring saker som uppfattas hända långt bort och där det är oklart hur vi påverkas. Ofta beskylls media för att inte ha ett intresse för att rapportera om vad som sker i EU. Detta är ofta en felaktig kritik då varken parlamentariker eller ministrar är särskilt aktiva i att göra EU intressant att skriva om. I en tid där tidningar gör nedskärningar kan man inte förvänta sig att journalister ska granska, följa och hitta alla nyheter och koppla hur det påverkar oss lokalt. I det fall där beslut i EU hamnar nära personer, som vid snus och varg, har intresset för frågorna genast blivit mycket större och rapporteringen mer omfattande.

Problemet med att reducera EU till enstaka frågor är att det riskerar att uppfattas som en teknokratisk organisation istället för en politisk. Framförallt riskerar det att unionen uppfattas som en organisation som jobbar med löjliga frågor och lägger sig i på en obegriplig detaljnivå. Det är därför viktigt att även diskutera visionen om EU parallellt med sakfrågorna. Precis som vid nationella val så vill väljare ha både att partierna staka ut en riktning för samhället och hur det konkret tänker göra för att nå dit. Men då hamnar vi åter i den initiala frågan, hur skapar man ett enhetligt budskap för 28 stater?

Att svara på alla dessa frågor i ett inlägg är ett för omfattande arbete så därför har jag valt at dela upp det i olika delar. I nästa inlägg kommer jag försöka djupdyka i frågan om opinionsbildning och påverkans arbete i EU. Hur organisationer kan arbeta för att påverka beslut och sätta agendan. Efter det kommer jag fokusera på Europaparlamentsvalet och tanken kring att kommunicera det politiska projektet EU.

Advertisements

Leave a comment

Filed under Uncategorized

Tre chipspåsar och en klimathundring

”Hundra kronor, det är tre chipspåsar”

Torbjörn Rosdahl, moderat politiker, använde denna liknelse för att visa att höjningen av priset på SL-kortet inte var så farlig. Han hade nog underskattat hur explosivt detta uttalande skulle vara. Det handlade ju bara om hundra kronor. Vi flyttar oss fram i tiden och hittar ett annat exempel där just hundra kronor skapar rabalder i delar av landet. Det är Miljöpartiets förslag om bensinskatt. Även här har siffran hundra kronor i månaden blivit en symbol för något större. I båda fallen beror upprördheten om kommunikation, eller bristen på den.

En högst personlig iakttagelse är att ofta kan samma personer rasa över det ena förslaget och samtidigt inte har något problem med det andra. Jag blev personligen upprörd över prishöjningen av SL-kortet samtidigt som jag stödjer förslaget om bensinskatt. Självklart är det diametralt olika frågor, men båda kommuniceras genom argument om att hundra kronor i månaden inte är så mycket att bråka om.

Att hundra kronor väcker så mycket känslor är för att den till synes oskyldiga hundralappen inte är kontextlös. Kommunikationen av de hundra kronorna tolkas genom ett filter som kopplar på och samman olika erfarenheter till förslaget. På landsbygden där bilen ofta är en nödvändighet och där industrier läggs ner, arbetslösheten ökar, kommunen avfolkas och där skolor och sjukvård läggs ner är en extra hundralapp därför en del av något större. Den som pratar om endast en hundring till blir tolkad som någon som helt saknar förståelse för de problem man står inför varje dag – en situation där hundra kronor kan vara det sista man har.

När Torbjörn Rosdahl säger tre chipspåsar väcker det också en rad associationer hos mottagaren som i slutändan leder till en massiv kritik mot hans verklighetsuppfattning och förslag. Att prata om tre chipspåsar avslöjar att Trobjörn Rosdahl helt saknade insikt i många människors vardag, en vardag där hundra kronor är avgörande för att få månaden att gå ihop. Han tycks även sakna kunskap om vad en chipspåse faktiskt kostar.

Båda förslagen hade antagligen gått att kommunicera bättre genom att förstå den kontext där förslaget kommer tolkas. Utifrån det bör förslaget kommuniceras på ett sådant sätt att det visar både förståelse för situationen samt att förslaget är en del av ett större paket.  Om det inte finns ett större paket bör slutsatsen i alla fall vara att aldrig kommunicera ett förslag genom att säga att det bara är en extra hundring i månaden.

Leave a comment

Filed under Uncategorized

Förbifart Stockholm är inte en fråga om ekonomi

Photo 2012-12-08 16 39 04Jag är uppväxt i den värmländska kommunen Hammarö. En plats som många stockholmare skulle kalla landsbygden. Jag hade runt tre kilometer till vänner, skolan och affären. Karlstad, kommunen där många på hammarö har sitt jobb, ligger cirka två mil bort. Även om det finns många bra busslinjer så är många i kommunen beroende av bil. Det är helt enkelt svårt att få dagen att gå ihop utan bil. Detta gäller inte på samma sätt för Stockholm. I en storstadsregion som Stockholm finns det på ett helt annat sätt alternativ. Här handlar det om vilka trafikslag politiker satsar på. Vi måste därför ställa oss frågan om vi vill vi ha en kommun anpassad till cyklister, kollektivtrafik och gångtrafikanter eller för bilar. Det finns exempel på städer där man valt att låtit det ena eller det andra vara vägledande i hur man planerat staden, men allt fler försöker styra bort från bilen. Vi behöver bara titta på våra granländers huvudstäder för att se att det finns andra sätt att planera kring resandet. Det finns alternativ till utökad bilism.

Under våren stod det klart att förbifarten både röstats igenom i kommunfullmäktige och att de siffror som presenterats av Alliansens var rena önskedrömmar. Att förbifarten är ett ekonomiskt svart hål är självklart en mycket sorglig insikt men för mig är det inte detta argument som fäller avgörandet i mitt motstånd till bygget. Bilanvändandet i kommunen minskar vilket är en väldigt positiv trend och en förutsättning för en renare och hälsosammare kommun. Att bygga förbifarten kan bryta denna trend då den åter styr staden mot ökad bilism. Problemet med att satsar på en stad där bilen är norm är att fler personer då väljer bilen före andra transportmedel. När fler åker bil behövs plötsligt fler filer och bilvägar och i slutändan fastnar man i en evig utbyggnad av bilvägar. Man behöver bara titta på en Stad som Los Angeles för att konstarea att man inte kan bygga bort bilköer med mer körfält och bilvägar.

Det handlar inte om att helt stänga ute trafik från staden eller kommunen. Vissa måste använda bilen i jobb eller av annan anledning. Men vi behöver minska bilismen och öka möjligheten att resa på andra sätt. En utbyggnad av tunnelbanan och tvärbanan är viktiga komponenter i detta. En byggnation av orangea linjen skulle tillexempel avlasta T-centralen och binda samman fler delar av kommunen. Och på så sätt underlätta valet av kollektivtrafik över bilen.

För mig handlar det om vilken kommun vi vill ha i framtiden. Jag vill hellre ha en stad där bilen används till en minimun och där kollektivtrafik, cyklar och gångtrafikanter dominerar stadsbilden. Där vi välkomnar den minskade bilismen istället för att bygga mer vägar. Det är helt enkelt dags att tänka nytt och satsa på framtiden.

Leave a comment

Filed under Uncategorized

Siffer-trix ska inte ersätta vision och politik.

Photo 2013-06-11 20 32 18Politik handlar inte om att detaljstyra det handlar om att skapa möjligheter och leda samhällsutvecklingen i rätt riktning. Att våga belysa de problem vi har i samhället och erbjuda ett trovärdigt alternativ för hur vi tillsammans kan lösa dessa problem. Trots detta är ofta svaret på väljarnas frågor en siffra. Det är antigen X eller Y miljoner som ska satsas. Jag är övertygad att väljarna är mer intresserade av visioner och en samlad beskrivning av vad vi vill med politiken än att få abstrakta siffror de inte kan relatera till kastade i ansiktet. Namnet på tre rapporter är ett ointressant svar för en arbetslös som vill veta hur vi ska minska arbetslösheten. Siffran fyra eller fem miljarder går inte att relatera till för en lärare som drunknar i administrativt arbete. När flyttlasset går för femte gången det här året är beskyllningsargumentation ointressant. De går helt enkelt inte att relatera sin bild av vardagen till siffror och rapporter. Fokuseringen på siffror gör att vi mindre än ett år kvar till valet fortfarande saknar svaret på en rad viktiga frågor:

  • Vad är det för samhälle vi vill ha?
  • Hur ser vi på framtiden och vilka prioriteringar måste vi göra för att nå dit?
  • Vilken människosyn ligger till grund för förslagen?

För mig är de här frågorna kärnan i politiken. Svaren på dessa frågor ger oss riktingen på vilka förslag vi kan förvänta oss på de olika samhällsutmaningarna vi står inför. De bygger en trovärdig och långsiktigt politik. Frågan om prioriteringar och vilket samhälle vill ha besvarar om man kommer satsa på bilism eller kollektivtrafik. Om man vill fokusera på långsiktiga eller kortsiktiga lösningar, om man tänker köra vidare i samma spår eller våga tänka nytt. Frågan om människosyn besvarar om man tror på individen och dess innovationsförmåga samt om man är allvarlig med att bryta ner de hämmande normer och strukturer som finns i dagen samhälle.

Jag vill arbeta för att minska segregeringen i kommunen. Jag vill se en grön växling där gamla tekniker och energislag fasas ut till förmån för nya.Vi måste våga prioritera det som är långsiktigt hållbart även om det på kort sigt skapar kostnader. För det skapar jobb, det ger oss en möjlighet att ligga i framkant och det gör att vi kan ställa om vårt samhälle. Vi måste arbete för att bli av med olika typer diskriminering. Redan i skolan ska vi jobb normkritiskt och göra upp med de strukturer som hämmar både kvinnor och män.

Allt detta går att göra lokalt i kommunen. Det handlar om att bygga hyresrätter och på ett hållbart sätt rusta upp och bygga samman staden. Det handlar om att skapa en fungerande avfallshantering där vi utvinner biogas ur matavfallet som i sin tur kan driva vår kollektivtrafik. Vi ska uppmuntra till återanvändning och återvinning. Det handlar om att flytta makten närmare medborgaren och ge personer inflytande över sina liv.

Leave a comment

October 9, 2013 · 6:44 pm