Category Archives: Uncategorized

Rätt till heltid?

I de kvinnodominerade välfärdsyrkena är inte heltid en självklarhet. Till skillnad från mansdominerade yrken är deltider och otrygga anställningar mycket vanligt. Deltidsarbete leder till sämre villkor, lägre lön och det blir svårare att planera sitt liv. I förlängningen leder deltid också till en mycket låg pension. Deltider är med andra ord ett stort problem som bidrar till att vi har ett ojämnställt arbetsliv. 

Allt det här är känt sen länge men trots det har lite gjorts från arbetsgivaresidan för att lösa situationen. Därför var det väldigt positivt när Stefan Löfven, inför och efter valet, lovade rätt till heltid för anställda inom Sveriges Kommuner och Landsting (SKL). Detta skulle lösas genom ett centralt kollektivavtal. 

Igår valde SKL Lena Micko (s) till ny ordförande och med det borde saken vara klar. Heltid borde nu äntligen bli norm inom yrken där de anställd plågas av ofrivilliga deltider. 

“Alla fasta nyanställningar i offentligt finansierad verksamhet ska vara heltidstjänster 

Så avslutas en annars bra och viktigt debattartikel av Lena Micko och Carin Jämtin. De är alltså inte lika tydliga som Stefan Löfven. För Micko och Jämtin inkluderar inte alla de som redan är anställda. De som trots deltid och sämre villkor varit med om att bära välfärden på sina axlar i flera år. Med denna skrivning får inte de rätt till heltid. 

Det står även att rätten till heltid endast ska gälla fastställda. Hur många nyaanställda får en fast anställning? Staplandet av visstider är redan ett stort problem och risken är att en skrivning som den här riskerar att öka antalet otrygga anställningar. För en kommun som inte vill ta sitt ansvar kan fortsätta ta in visstidare och sätta dem på deltidsarbete. Så ska vi inte ha det. 

Jag är övertygad om att Kommunal kommer få till ett bra avtal med SKL där heltid blir norm för alla. Men striden om heltid är ännu inte vunnen.

Advertisements

Leave a comment

Filed under Uncategorized

En trollad kampanj är en bra kampanj.

Efter att ha sett de första siffrorna för 8 mars kampanjen är det bara att konstatera att lanseringen gick över alla förväntningar. Vi nådde brett, allt från F! till FP har spridit den vidare, 50% av de som vi interagera med på Twitter var nya kontakter, sidan är välbesökt och trollen hitta oss. 

Frågor om jämställdhet upprör. Det finns inget som gör män så arga som att berätta att det finns ett lönegap och att villkoren är sämre i kvinnodominerade yrken. Så när vi nådde utanför våra normala kretsar så vaknade trollen till liv och börja agera. Ingen får prata jämställdhet på 8 mars, nej då måste de mobilisera och genom att använda sig av sexism bevisa att det inte finns sexism. Allt är som vanligt med andra ord. 

En kanpanj som inte upprör någon är misslyckad. En kampanj som inte når trollen har inte fått spridning. 

Leave a comment

Filed under Uncategorized

Varför lät vi skeptikerna sätta agendan?

Det är ingen nyhet att konstatera att debatten om EU har sen omröstningen kring inträdet i EU 1994 och omröstningen kring EMU 2003 fört en tynande tillvaro i Sverige. Valdeltagandet har historiskt varit lågt med en rekord notering under  2009 där 45,53 procent röstade. Värt att notera med valet 2009 var att det var första gången som politisk TV-reklam var tillåten och det var även ett val som, tack vare bland annat FRA-debatten och att piratpartiet, kom att handla om Europeiska frågor istället för. Utifrån det här kan vi således konstatera att frågor som rör den europeiska unionen i stort utsträckning inte varit på agendan. Och när det väl dykt upp har det handlar om varg, snus eller andra sak specifika frågor istället för visioner eller ideologiska ståndpunkter kring vad man vill med samarbetet. För partierna har tystnad varit en bättre strategi än debatt  då det varit ett bra sätt att kringgå interna strider i partierna mellan de som är skeptiska och positiva till EU.  Vad innebörden av frånvaro av debatt inneburit för Unionens framtida existens är dock ett område som utanför universitetens väggar lyst än mer med sin frånvaro. Svenskarna verkade tyst accepterat vårt medlemskap i EU så det fanns inte heller någon anledning att driva debatten. Då och då nådde den akademiska debatten om unionens legitimitet eller demokratiska underskott ut i media för att snabbt försvinna av agendan. Denna debatt handlade dock i mångt å mycket inte om unionens framtida existens. Forskare bråkade istället om vad som drev unionens ständiga integreringsprocess framåt istället för att fokusera på möjligheterna för en total kollapps av unionen till följd av bristen av förankringen hos medborgarna. 

Efter kris kommer val

Den ekonomiska och sociala Krisen i Europa förändrade situationen. Krisen tvingade upp EU på agendan och vi fick helt plötsligt många och långa inslag i TV och tidningar om hur krisen borde hanteras, vems fel det var och hur Grekerna inte tagit ansvar för sin ekonomi och nu blev en belastning för resten av unionen.  Med detta börja vi se svängningar i opinionen. Sverige, ett land som klarade sig bra, började även bilden av EU får en törn kanske var inte EU det vi ville att de skulle vara? Men trots att nyheterna om krisen och dess effekter blev mer närvarande i median uteblev debatten Så när de negativa nyheterna kring EU började kablas ut var grunden för stödet till EU och dess utveckling i bästa fall skakigt. I DN 10 mars publicerades DN/IPOS en undersökning som visade på en utbredd skepsis mot EU  uppstått   bland Svenskarna.  

När valrörelsen väl sätter igång och debatten åter igen startar efter fem års dvala så blåser det mer euroskeptiska vindar genom Europa och Sverige. Det nya politiska landskapet är något som partierna behöver förhålla sig till. Under den tid som riksdagspartierna låtit allt lunka på i normalt takt har således de skeptiska partierna, partierna som vill ha ett mer stängt EU och de främlingsfientliga partierna vunnit mark och flyttat över debatten på sin planhalva. Detta är djupt problematiskt då unionen står inför en formativ period där många forskare och debattörer, bland annat Anthony Giddens och George Soros) menar att vi står inför en fördjupad politisk union eller ett EU som faller samman. Att i en tid där stora förändringar kan behöva göras, bankunion, djupare politisk samarbete osv är det ett stort demokratiskt problem att dessa debatter inte förs av partierna i Sverige. Det är även problematiskt då inget politiskt system mår bra av att det inte finns någon debatt. 

Är de skeptiska partierna bra för debatten?

En viktig poäng med de euroskeptiska partier  i Europa är att de på ett eller annat sätt tvingat fram en debatt om EU. En debatt de partier som ser något positivt med EU och medlemskapet tvingas ta. Jag tror och hoppas på att vi börjar närma oss en vändpunkt. De pro-integrations krafter som finns i Europa har börjat mobilisera och sakta men säkert ger de sig aktivt in i debatten. På sikt kan därför de skeptiska partiernas existens leder till att unionen stärks och bättre förankras i befolkningen. I takt med att de Euroskeptiska partierna växer i Europa så kommer man vara tvungen att börja debattera och belysa fördelarna med EU. Men det kommer vara uppförsbacke, unionen har mer och mer börjat förstås i negativa termer och de fördelar som vi tagit för givna har börjat hotas. Nu är risken att när debatten väl kommer igång så sker den i uppförsbacke på de EU-skeptiska aktörernas planhalva.

Leave a comment

Filed under Uncategorized

Varför vet så få om att det snart är val?

Endast 38 procent av Sveriges befolkning vet om att det är val till Europaparlamentet under 2014. Hela 30 procent svara ”vet ej” på frågan om när de tror att nästa val till Europaparlamentet kommer att hållas. De resterande procenten gav en rad felaktiga förslag om när valet är. Några månader före valet vet alltså 62 procent inte om när valet äger rum.  För oss som hoppas på ett högt valdeltagande i Europaparlamentsvalet är detta självklart en dålig nyhet. Och för de politiska partierna, vare sig de är för eller mot EU, är det ett fullständigt misslyckande.

Som jag skrivit om tidigare så ökar EU:s inflytande och parlamentet får allt mer makt. Den obefintlig debatten mellan partierna om vilket EU vi vill ha samt deras ovilja att prata om EU är en viktig orsak till den låga kunskapen om när valet äger rum. Partierna bidrar på detta sätt till att skapa ett stort demokratiskt problem.  

De politiska partiernas roll

EU har historiskt varit och är fortfarande en politisk amöba. EU växer, ändrar form och struktur samt omfördelar hur makt och inflytande koncentreras. Omvandlingen och expansionen pågår ständigt och ofta utan debatt. Sveriges politikiska partier håller EU på avstånd. Partierna måste våga föra en intern debatt om EU. Det går inte att ha en hållning som både förespråkare och motståndare till EU kan skriva under på. Detta får inte göra att vi totalt negligerar debatten om vad vi har för vision kring EU. Att Vänsterpartiet väljer att prioritera bort debatten om EU från sin kongress några månader före europaparlamentsvalet är symptomatiskt.

Det finns endast ett parti i Sverige som kommunicerar ett budskap om vad man vill med EU och det är Folkpartiet. Resterande partiers hållning är ofta obegriplig, komplex och motsägelsefull. Oviljan att ta tag i EU-frågan blev tydlig under partiledardebatten där EU nämndes skrämmande lite.  Samtidigt som EU inte fanns på agendan så har partierna börjat publicera debattartiklar med EU-tema. Att någon månad före valet komma med utspel om att ”man tar EU på allvar” eller ”vi vill förändra EU” är inte trovärdigt. För om de ödesmättade budskap som lyfts fram nu varit på riktigt hade man fört en intern och extern debatt om vad man vill med EU.

Medias roll

Många, speciellt inom de politiska partierna, anser att det är medias fel att intresset för EU är så lågt. Det går helt enkelt inte att få dem att skriva om den grå vardagen i Bryssel. Detta är självklart ett helt felaktigt påstående. Men låt oss börja med att titta på den verklighet media numera lever i. Under Almedalsveckan 2013 var detta ett återkommande tema i paneler som berörde EU. Det är dock ett argument som sakar kunskap om medias förändrade situation.

Media är mitt i en extrem strukturomvandling och den ekonomiska situationen för många tidningar är minst sagt svår. Journalister, framför allt på tidningar, sägs upp vilket gör att allt färre journalister ska täcka allt fler områden. Till följd av detta så får vi färre specialiserade journalister som på djupet kan följa och rapportera kring ett område.  I denna nya situation där lokaltidningar och andra medier utmanas från alla möjliga håll och där ekonomin försämras så ställs ökade krav på artiklar som faktiskt har bäring och som är intressanta för läsarna. Och här återkommer vi igen till det stora problemet med en avsaknad ideologisk debatt kring EU. Finns det inga tydliga alternativ eller politisk konflikt finns det inte heller något att bygga en historia kring. 

När hela 60 % av alla dagordningspunkterna i kommunfullmäktige påverkas av EU så har det som sker i unionen en stor bäring på de lokala förhållandena. Men att förvänta sig att den allt minskande skaran journalister ska följa förslag ifrån vagga till beslut i EU och sedan tolka om hur detta kan komma att påverka deras lokala publik är både orimligt och tyder på en svag förståelse kring medias verklighet.

Vad behöver göras

Våra politiker i Europaparlamentet måste bli bättre på att paketera hur de omröstningar som görs i parlamentet påverkar den lokala politiken. Från partierna så krävs det en aktiv debatt om vad man faktiskt vill med EU, att presentera tydliga alternativ baserade på partiets ideologi. För om partierna endast bryr sig om EU under en liten period var femte år varför ska då väljare eller media bry sig?

Leave a comment

Filed under Uncategorized

Nya tider kräver nya strategier

Staten är inte den maktfaktor den en gång var. Många av de utmaningar vi står inför i dag kan i många fall inte begränsas till en stats gränser utan kräver internationella lösningar. Till följd av detta och inträdet i EU är det inte längre en självklarhet att en fråga med stort eller litet nationellt intresse kan definieras och avgränsas till den nationella politiken. I takt med att EU:s kompetens utvidgas och påverkar nationell lagstiftning urholkas statens förmåga att skapa policy. Och allt tyder även på att Unionen kommer fortsätta växa och få ett större inflytande över fler policyområden. Staten som tidigare var regelskapande har genom dessa förändringar istället blivit allt mer regelföljande och en implementerande aktör.

När staten mer och mer tappar inflytande över agendan blir det allt viktigare att vända sig direkt till EU:s olika institutioner för att påverka lagstiftning. Ett problem i Sverige är att vi fortsätter agerar som inget har hänt. Detta märker hos de politiska partierna som historiskt behandlat Europaparlamentsvalet som ett tredje klassens val eller i bästa fall ett provval inför de ”riktiga” nationella valen. På organisations- och företagsnivå märker man det genom att man där fortsätter behandla staten och den offentliga debatten som bra redskap för att påverka vad som sker i EU, eller så kommer man in sent i processen när frågan redan definierats och ramats in. Att använda sig av masskommunikation och opinionsbildning, som kan fungera på medlemsstatsnivå, är lång ifrån de bästa strategierna i en EU-kontext. Mobiliseringen mot ACTA är ett undantag från denna regel då opinionsbildning i ett lands media sällan får frågan att korsa statsgränserna.

Ett viktigt särdrag i EU är dess brist på ett klart definierat demos som delar en gemensam historia, kultur och språk. Medlemsstatens befolkning har en större grad av homogenitet och generell uppfattning om hur ett område ska förstås. Inom EU kan en fråga som är av stor vikt i ett land gå obemärkt förbi i ett annat. Frågor som har stor moraliskt tyngd i ett land är en icke-fråga i en annat. Det blir således svårare att skapa ett budskap som fungerar som opinionsbildande runt om i EU. Det är därför förvånande att vi fortfarande kan se företag och organisationer använda DN-debatt som sin främsta källa för att påverka beslut i EU. Detta är självklart en katastrofal strategi och på många sätt är det ett slöseri med resurser. För att få en fråga på EU:s agenda eller för att påverka en som redan finns där, krävs nya strategier och lösningar.

I EU formuleras policy i olika arbetsgrupper där experter, tjänstemän och andra aktörer arbetar i högt tempo. För att få en fungerande policy process och baserat på ett bra informationsunderlag behöver institutionerna mycket input i form av information och expertkunskap från externa aktörer. För Kommissionen, som är en relativt liten institution som arbetar med alla möjliga typer av frågor är det orimligt att de förväntas ha tillräcklig kunskap på samtliga områden. Expertkunskaper är därför en viktig resurs och förutsättning för deras arbete. Företag och organisationer erbjuds således inflytande eller ”en plats vid bordet” i utbyte mot att de bidrar med kunskap. Men för att veta när Kommissionen behöver stöd gäller det att veta att vilka frågor som är på väg att plockas upp på agendan och vem som ansvarar för dem .

I EU gäller således andra regler och den som förstår institutionernas roll och arbetsmetoder ges möjlighet att påverka. Timing, information och tydlig analys av läget blir allt viktigare. Den som varit med och utformat förslaget genom att ingå i expertgrupper, eller påverkat vilka som ingår i expertgruppen får ett övertag senare i beslutsfasen. Riktad kommunikation med väldefinierade mottagare och kontakter är A och O för att påverka Detta är ett långsiktigt arbete där exponering i media eller annan spridning kan vara till nackdel genom att konkurrenter kan få vetskap om vad man försöker uppnå och på då börjar agera.

Leave a comment

Filed under Uncategorized

Politik och policy i Europaparlamentsvalet.

Varför är det primärt författare, journalister och privatpersoner och inte politiker som lyckas vara engagerande i den politiska debatten? Det är en fråga jag funderat över den senaste tiden. De bloggar, artiklar eller debattinlägg som sprids har endast i undantagsfall en aktiv politiker som avsändare. Denna fråga fick till viss del sitt svar när jag var i Bryssel på Green European Forums evenemang ”makeing a case for a green europe”. Det övergripande temat under de fyra dagarna var politikens möjligheter i EU och framförallt i Europaparlamentet. Det var ett mycket inspirerande seminarium som skapade en entusiasm kring politikens möjligheter som man som svensk inte är bortskämd med.

En av de mest inspirerande personerna under dagarna i Bryssel var Edouard Gaudot som är Strategic adviser för Greens/EFA i Europaparlamentet. Han höll ett inspirerande seminarium där han bland annat  prata om skillnaden mellan ”Policy and politics”. När politik handlar om vad man som politiskt parti vill driva igenom och vad som ska prioriteras och hur det ska genomföras så handlar policy om detaljerna i genomförandet. Politiken är även kopplad till en vision och tanke kring vad man vill med samhället och gör att de förslag som läggs är kopplade till att röra sig i riktning mot målet. Förenklat menade han att en person som endast pratar policy är en tjänsteman eller byråkrat. En person som endast pratar politik men som saknar policy för att backa upp den politik man vill driva är en populist. Utifrån detta resonemang är en mix av policy och politik en förutsättning för att bedriva en trovärdig och samtidigt entusiasmerande kampanj.

Detta kan framstå som grundläggande kunskap men det är en pusselbit för att förklara den initiala frågeställningen i detta inlägg. Den debatt som förts under en längre tid har i större utsträckning kommit att handla om policy. Sveriges partier, med vissa undantag, har tenderat att hamna i en teknisk diskussion istället för att presentera alternativ eller en tydlig vision om vad man vill med sin politik. Detta genererar inte någon entusiasm eller ”klick-raket”. När privatpersoner skriver öppna brev, blogginlägg eller liknande så är det istället utifrån en vision eller en tydlig ideologisk övertygelse. Det är personer som identifierat något de anser vara fel och vill förändra.

Inför det stundande Europaparlamentsvalet behövs politik mer än någonsin. Europa står inför en rad utmaningar och det finns många olika vägar vi kan ta med Unionen. Vill vi ha ett stängt eller öppet Europa, vill vi ha mer eller mindre samarbete mellan medlemsstaterna? Detta är frågor som kräver ett politiskt svar och jag hoppas därför att partierna hittar tillbaka till sina ideologiska rötter så vi återigen kan få en inspirerande debatt om politikens möjligheter och Europas framtid.

Leave a comment

Filed under Uncategorized

Kommunikation i en europeisk kontext

Hur kommunicerar man ett enhetligt politiskt budskap i en europeisk kontext? Detta är en fråga som intresserat mig under en längre period. Det är intressant ur ett opinionsbildande perspektiv: Hur sprider man en idé och skapar debatt över nationsgränserna? I takt med att vi närmar oss Europaparlamentsvalet blir det intressant ur ett partipolitiskt perspektiv: Är vi mogna att ha ett val till Europaparlamentet baserat på europeiska värden eller är det dömt att handla om nationella frågor?

EU består av 28 medlemsstater och lika många kulturer. Vad som uppfattas som viktigt och hamnar överst på agendan i ett land är nedprioriterat i ett annat. Detta skapar problem för de som vill påverka beslut eller skapa en bred opinion kring en fråga. Det finns i dagsläget ingen enhetlig Europeisk debatt eller forum där debatten kan hållas. Till skillnad från nationell kontext finns inga tydliga och omfattande mediekanaler där debatten om EU förs. Detta påverkar ytterligare möjligheten att opinionsbilda över gränserna. Detta blir extra påtagligt i ett EU där vissa medlemsstater är eller har varit i en djup ekonomisk kris medan andra klarat sig bättre. Det tycks således krävas nya verktyg för att påverka och utöva inflytande när vi hamnar i en internationell kontext. Detta väcker frågor kring vem som har möjlighet att påverka besluten och gynnas någon av den medieskugga som vilar över EU:s institutioner?

Nä det kommer till Europaparlamentsvalet är ett problem det upplevda avståndet till Bryssel. Det är ofta svårare att skapa ett entusiasmerande budskap kring saker som uppfattas hända långt bort och där det är oklart hur vi påverkas. Ofta beskylls media för att inte ha ett intresse för att rapportera om vad som sker i EU. Detta är ofta en felaktig kritik då varken parlamentariker eller ministrar är särskilt aktiva i att göra EU intressant att skriva om. I en tid där tidningar gör nedskärningar kan man inte förvänta sig att journalister ska granska, följa och hitta alla nyheter och koppla hur det påverkar oss lokalt. I det fall där beslut i EU hamnar nära personer, som vid snus och varg, har intresset för frågorna genast blivit mycket större och rapporteringen mer omfattande.

Problemet med att reducera EU till enstaka frågor är att det riskerar att uppfattas som en teknokratisk organisation istället för en politisk. Framförallt riskerar det att unionen uppfattas som en organisation som jobbar med löjliga frågor och lägger sig i på en obegriplig detaljnivå. Det är därför viktigt att även diskutera visionen om EU parallellt med sakfrågorna. Precis som vid nationella val så vill väljare ha både att partierna staka ut en riktning för samhället och hur det konkret tänker göra för att nå dit. Men då hamnar vi åter i den initiala frågan, hur skapar man ett enhetligt budskap för 28 stater?

Att svara på alla dessa frågor i ett inlägg är ett för omfattande arbete så därför har jag valt at dela upp det i olika delar. I nästa inlägg kommer jag försöka djupdyka i frågan om opinionsbildning och påverkans arbete i EU. Hur organisationer kan arbeta för att påverka beslut och sätta agendan. Efter det kommer jag fokusera på Europaparlamentsvalet och tanken kring att kommunicera det politiska projektet EU.

Leave a comment

Filed under Uncategorized